documents | nospper.se

Artikel i Smålandsposten 20231216 av journalisten Per Lindbladh. Per besökte Ndoragiskolan i februari 2023. Besöket var finansierat av publicistklubben.

Skola i Uganda är en hjärtesak för kronobergarna

Ndoragi är en fattig by i sydvästra Uganda. Där hade inga barn fått gå i skolan, om det inte varit för generösa kronobergare. Under många år har dessa samlat in pengar så att Parent’s Hope Primary School ska kunna drivas. I år har skolan firat sitt tioårsjubileum.

Byn Ndoragi är belägen bland grönskande kullar i Ibandadistriktet. Mindre än tio mil västerut går gränsen till Kongo. Sex mil söderut ligger Mbarara, som med sina 200 000 invånare är Ugandas andra stad. Det är därifrån vi åkt för att ta oss till skolan.

När vi viker av från den asfalterade vägen kommer vi in på en av dessa så karakteristiska afrikanska grusvägar. Rödaktig till färgen slingrar den sig genom ett bedårande vackert landskap. Här odlas bananer, majs, bönor, sötpotatis och mycket annat.

Efter några kilometer, på en sluttning intill vägen, reser sig några rejäla, murade byggnader, inramade av välklippta låga häckar. En bit upp i backen finns några enkla lekredskap för de yngsta barnen.

Två av byggnaderna är färdiga och rymmer fyra klassrum vardera. En tredje byggnad väntar på att färdigställas. Häftiga regn har dock orsakat skador som först måste åtgärdas. Den gamla, provisoriska, träbyggnad som restes till skolinvigningen för tio år sedan, står fortfarande kvar, men används numera som förråd. Den har på senare tid angripits av träätande myror.

Det är äkta paret Specioza Twinamasiko och Novatus Nyemara som bjudit in mig till skolan. De är båda knutna till universitetet i Mbarara, men skolan i den fattiga byn är deras speciella skötebarn. Den upptar stor del av deras tid, alltsedan de drog igång verksamheten för tio år sedan. För Specioza var det en dröm som gick i uppfyllelse.

– Jag är själv uppvuxen i ett område där få hade möjlighet att gå i skola, berättar hon. Jag vet hur viktig en skola är. Fattiga barn som ingen bryr sig om är sårbara och riskerar att hamna i kriminalitet och prostitution.

Men skolan i Ndoragi hade aldrig kommit till om det inte vore för en tredje person, nämligen Per Erik Falk i Lessebo. Han är idag pensionär, men 2010 jobbade han vid Linnéuniversitetet i Växjö. Dit kom detta år Specioza Twinamasiko för att studera utvecklingsfrågor. De lärde känna varandra och eftersom Per Erik sedan gammalt hade ett intresse för Afrika, bjöd hon ner honom till Uganda. Där, på den fattiga landsbygden, var det inte svårt att svara ja på frågan om han ville hjälpa till att starta en skola. Och på den vägen har det varit sedan dess.

Per Erik drog också igång en stödförening som sedan 2014 samlat in pengar till skolan i Uganda. De är idag ett femtiotal medlemmar.

– I år räknar vi med att skicka närmare 185 000 kronor till Uganda, säger han. Just nu jobbar vi dessutom med att försöka förmå någon organisation eller något företag att hjälpa till med den långsiktiga finansieringen av skolan.

När skolan invigdes i februari 2013 kunde man räkna in 55 elever och ett fåtal lärare. Idag är man 345 elever och runt 15 lärare plus personal för matlagning och annan service. Eleverna är allt från förskolebarn till 13-åringar och för den som klarar examensproven finns möjlighet att gå vidare till secondary school eller yrkesskola.

Det unika med Parent’s Hope Primary School är att den är gratis. Böckerna är avgiftsfria, liksom skoluniformerna. Dessutom, och inte minst viktigt, så får eleverna två mål mat om dagen.

Vid halvelvatiden radar därför förväntansfulla barn upp sig intill det enkla träskjul som utgör skolans kök. Där har ett par personer jobbat sedan tidig morgon, gjort upp eld och kokat majsvälling som nu skopas upp ur väldiga grytor.

På eftermiddagen upprepas proceduren när det blivit dags för dagens huvudmål, som exempelvis kan bestå av ris och bönor.

Även om utvecklingen på skolan i Ndoragi under de tio åren varit förbluffande, så har den inte varit utan problem. Inte minst covid-pandemin slog hårt och man tvingades hålla stängt under lång tid.

Ändå är det optimism som präglar skolan i den fattiga byn. Och stolthet över en institution som erbjuder något man förr bara kunnat drömma om här. Att som besökare under en dag få följa arbetet vid skolan är därför en fascinerande upplevelse och det går inte att ta miste på engagemanget, både från lärare och elever. Undervisning i engelska, matematik och annat varvas under dagen med sång- och dansuppvisningar för besökaren från Sverige.

Kontrasten till hur livet levdes i byn före skolan är minst sagt enorm.

– Det var en miserabel situation då, berättar Per Erik Falk. En aidsepidemi hade härjat i området och särskilt drabbat den vuxna befolkningen i fertil ålder. Många föräldrar hade dött och det fanns far- och morföräldrar med ansvar för 10-15 barn. Det förekom att barn levde ensamma i ett hus utan vårdnadshavare och tiggde sig fram.

Idag är Ndoragiskolan väl känd i trakten.

– Ett positivt problem är att föräldrar från byar runt omkring har velat ha sina elever i skolan. En del har försökt tänja på bygränserna eller placerat sina barn hos släktingar för att få ta del av den gratis undervisningen.

Sedan 1990-talet råder allmän skolplikt i Uganda. De statliga skolorna finns vanligtvis i större samhällen och kan ha så mycket som 100 elever i varje klass. Föräldrarna måste betala skoluniform och läromedel, och skicka med barnen mat till skolan. För många fattiga är detta en omöjlighet och ett skäl till att 20 procent av alla barn i Uganda inte går i skolan.

Det händer att barn uteblir från Ndoragiskolan också, men då av andra skäl. Som efter det senaste lovet då fem elever inte återvände till skolan.

– När jag besökte de familjerna visade det sig att det var barn som for illa i hemmet och därför inte kom till skolan, säger Specioza Twinamasiko. Det är så sorgligt att få veta. Min dröm de närmaste åren är därför att skapa ett hem för barn som utsätts för våld i familjen. Det ska vara en trygg plats som gör att de kan fullfölja sin undervisning utan att behöva oroa sig för att bli slagna.

Per Lindbladh

plindbladh@hotmail.com

OM STÖDFÖRENINGEN

Parents Hope Stödförening i Sverige bildades 2014 och samlar in pengar till driften av Ndoragiskolan. Det sker bland annat genom loppis, lotterier och försäljning av afrikanskt hantverk. Föreningen har också fått stöd av Växjö Montessoriskola, Söraby församling och Lions i Rottne.

Under 2023 har man samlat in 185 000 kronor som oavkortat går till skolan i Uganda. Ordförande i föreningen är Per Erik Falk i Lessebo.

Dokument

2012